De Ordenssällskap som finns idag kan sägas vara sammanslutningar, som utmärkas av hemlighetsfullhet angående verksamhet samt ett många gånger invecklat ceremoniväsen. Medlemmarna ingår ett brödraförbund med högtidligen avgivet löfte att följa antagna Statuter. Dessa utgöras av noggrant utformade regler och ordningsstadgar. De flesta av våra Ordnar är sällskapsordnar, t.ex. Amarant-orden, som stiftades av drottning Kristina år 1653. Ordensväsendets verkliga genombrott i Sverige kan dock hänföras till frihetstidens slut på 1770-talet. Ordenssällskapen samlar till sig medlemmar “bröder” eller “systrar” med egenskaper som bedöms överensstämma med Ordens program och inriktning. Genom rekommendation av en eller flera “faddrar” sker vanligen inval av nya medlemmar inför Ordens presidium.
Exempel på Ordenssällskap
Munkordnar förekom redan under tidig medeltid och stod under påvedömets beskydd med tema, som utgjordes av kyskhet, fattigdom och lydnad.
Riddarordnar instiftades under korstågens epok och hade stor likhet med munkordnarna.
Tiggarordnar, som uppstod ur munkordnarna ägnade sig åt social verksamhet, men hade mindre stränga regler än sin föregångare Munkordnarna.
Somliga Ordenssällskap har fungerat som sjukförsäkrings- och understödsmedium för medlemmarna.
Flera äldre sällskapsordnar har sitt ursprung i kungahus och högadel. Upptagandet i dessa ordnar betraktades som ett ynnestbevis.
Bland Ordenssällskap i Sverige kan som exempel nämnas:
Frimurarorden, Odd-Fellow-orden, Par Bricole, Pelarorden, Sveaorden, Timmermansorden, Sällskapet W 6, Nationaltemplarorden N.T.O. samt IOGT International Order of Good Templars. De båda sistnämnda är nykterhetsordnar och har numera slagits samman.
Ordenstecken
Vanligt förekommande ordenstecken är Kraschaner, Stjärnor, Kors, Kragar, Revärer samt Symbolbilder i kombination med färgrika ordensband.